Jaa, det har galet gått en månad. På tok för fort, och på tok för mycket har hänt under en månad!
Men det har varit väldigt roligt att få dela med sig lite utav vad jag gör, vad jag tänker och så. Och ganska lite har det blivit, men jaja, ni lär väl se mer utav mig ändå tänker jag!

En sista uppmaning vill jag skicka ut till alla er som läser:
Älska era liv!
Det gör jag, på riktigt, så älskar jag mitt liv!

Ha det fantastiskt bra så ses vi säkert nånstans!

Tack IKON
Tack ni som läst

Over and Out!

Edvard Wiberg aka Edde stämplar ut!

Jag älskar att sova. Eller snarare, jag älskar att gå och lägga mig! För då finns det en chans att jag hamnar i drömmarnas land. Det är ett fantastiskt land. Det är helt underbart att drömma. Inga begränsningar, inga omöjligheter, ibland ingen logik och bara massa konstigheter. Men jag gillart, framförallt att ALLT är möjligt!

Men inte bara de drömmar jag drömmer på natten gillar jag. Dagdrömma är något jag är väldigt bra på också. Jag drömmer om framtiden, ser mig själv i olika situationer. Kanske som ett fotbollsproffs. Kanske som en elitgymnast med förmåga att göra alla möjliga volter. Eller kanske en profil i finansvärlden med ett företag som chockat världen. Eller en eftertraktad predikant med förmåga att fånga 1000tals människor och få dem närmare Gud.

Jag har många drömmar, och jag tror det är oerhört viktigt att man har drömmar. Du kommer aldrig att komma längre än du själv kan föreställa dig. Om du har fritt spelrum, var ser du dig själv om 10 år? Om 20? Har du en dröm i ditt liv? En dröm, eller kanske flera, som du har gjort till DIN DRÖM! De behöver inte vara realistiska, utan snarare tvärtom. De ska vara radikala, omöjliga, stora, kännas långt borta, för det är då Gud kan komma in i bilden.

"Styrkan fullkomnas i svagheten"

Är du svag är Gud stark. Har du drömmar som känns omöjliga, är dom möjliga för Gud. Drömmer du något som du i dig själv kan förverkliga är inte din dröm tillräckligt stor. Inte stor nog för Gud att verka!

Har du en dröm som du gjort till din?
Eller lyssnar du bara på andras drömmar, önskar att du själv hade lika stora drömmar?

Lyssna på den här goa låten, börja dröm stora drömmar. Drömmar som verkar helt omöjliga! Du kan bli precis vad som helst, om din dröm är så stor att bara Gud kan förverkliga den!
Dröm stora drömmar, och säg för dig själv
"I´ll make it mine"

När jag var liten, gick fortfarande på dagis, så låg det en dag ett brev på matbordet. Mamma och pappa öppnade brevet med andakt. I detta brev fanns information som skulle betyda en helt annan livsvändning för oss, mig och vi som familj. Inte för att jag förstod vad det betydde då, men vi hade i alla fall blivit beviljade att åka till Kenya som missionärer. Eller vi och vi, mamma och pappa borde jag kanske säga. Jag och mina två äldre bröder var väl mer ett släptåg tänker jag.

Så blev det. När jag var 6 år gammal åkte vi ner till Kenya i Afrika som missionärsfamilj. Två år senare återvänder vi till Sverige. Två år som inneburit en väldans många intryck på en 6-åring. Allt är så annorlunda. Folk ser annorlunda ut, folk tittar konstigt på mig, folk pratar ett språk jag inte förstår, folk vill känna på mitt hår. Det är varmt, det är fattigt, det är miserabelt. Men ändå känner jag inte till något annat folkslag som är så lyckliga som afrikanerna. När deras glädjerop sätter fart, när de börjar dansa och sjunga, och drar igång takter man inte visste fanns - då blir jag glad. Jag älskar Afrika. Jag älskar Kenya. Och någon dag, ska jag dit igen!

Denna känsla fick jag uppleva igår. Ett härligt gäng med både Afrika-älskande svenskar och real africans tog över lilla scenen i Kalastätet på UngdomsOas och Credos sommarläger i Borås! Fullt ös medvetslös!

Och känslan fyllde mig... Jag älskar Afrika!

Såhär mitt i sommarvärmen, och framförallt semestertider, är det lätt att bara sjunka in i en slöhet. Man blir typ lat.
Och för ett tag sedan var det ju sådär olidligt varmt, nästan tropisk känsla när jag skulle ut genom dörren på morgonen. En vägg av hetta och kvavhet mötte mig varje gång jag öppnade bildörren. Det är i sådana tider jag längtar efter en oas. Ett ställe med palmer, skugga, och vatten där man kan svalka sig. Nu har jag hittar en sådan oas. Eller, kanske inte exakt en sådan, men en oas i alla fall. En ungdomsoas!

Varje år har Oasrörelsen (hemsida) sin sommarkonferens och i anslutning till den finns även U-oas (hemsida). Det blir definitivt som en oas för många. Ungdomar får vila ut, träffa vänner, gå på massa bra möten och seminarier , hämta kraft och energi inför vardagen som följer. Att det hela utspelar sig i Borås underlättar väl i sommarvärmen, eftersom vi är på Sveriges regnigaste plats.

Här finns jag i en vecka för att hänga i tältet. Jag är ansvarig för "lilla scenen" där det är livemusik varje kväll, samt nattcafé där alla ungdomar hänger. Upp mot 300 ungdomar är här! På torsdag tar Oas över på Borås Torg. Här ska Samuel Ljungbladh uppträda efter Nanne Grönwall och Timotej. Hans Weichbrodt ska snacka en stund på slutet, och hela Borås är där. Är man en boråsare och är hemma under semestertid så är man på torget på deras underbara sommartorsdagar. Nya artister och uppträdanden varje torsdag, helt gratis. Inte dåligt, Borås, det ger jag er!

Även pannkakskyrkan är här och är ute på stan varje kväll! Många ungdomar följer med dom ut. Det här är ett läger både för den som behöver stärka sin egen tro, men också för den som vill ut och "evangelisera". Vara ute på stan och snacka om sin tro. En oas för ALLA!

Se till att hitta din oas i sommarvärmen!

ps. Jesus For President Rules

Läste om den här nyheten med SJ, och deras X2000 Sthlm-Gbg som stod still i nästan 7 timmar.... Och detta 10 minuter från Stockholms Centralstation!!
Läs mer här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7463398.ab

Här har vi alltså ett tåg som för det första stannar strax efter det lämnat stationen i Stockholm, som ändå ska vara våran i huvudstad. Vad är det för fel när SJ inte klarar vintern, och inte ens klarar sommaren... Vad klarar dom?
Men jaja, det är fortfarande inte det som stör mig.

Inne i tåget går det inte att öppna fönstrena för X2000 år byggt så. Värmen börjar stiga, och närmar sig uppåt 60 grader. Vi snackar en lätt bastunivå. Tror inte det är många svenskar som upplevt 60 grader (om inte i bastu då).
200 passagerare befinner sig på en vad de trodde skulle bli en angenäm resa. När SJ funkar så funkar dom ju faktiskt väldigt bra! Bland alla dessa människor svimmer en 30åring av värmeslag. Redan då tycker man ju att det borde göras något åt situationen, men inte. Vidare finns en pappa med sin 6 MÅNADER unga bebis. Bebisen svettas, pärlband efter pärlband bildas på pannan. Förtvivlat frågar pappan om dörrarna inte kan öppnas, eller om ingen möjlighet för denne stackars bebis att få frisk luft, innan den på riktigt kan dö. Men av personalen får pappan höra att "Nej, vi är lessna, det går inte"
Det GÅR INTE?
Det är ju bara att trycka på knappen så dörren öppnas! Människa!!!
Men det finns tydligen ordentliga restriktioner kring tåg och att stå still på rälsen. Det kan jag verkligen förstå, men hur kan personalen se den pappan i ögonen och säga "Det går inte"

Vanlig hederlig medmänsklighet, vart tog den vägen. Medmänskligheten som trotsar normer, tankesätt, fördomar och till och med lagar för att en människa faktiskt svävar i livsfara!

TUUUR att hjälten kom!
”Då tog Pär Lagerlund, 42, en brandyxa och slog ut fönstret.
– Jag tog lagen i egna händer, säger han.”

Jag hoppas och tror att jag hade gjort likadant. Krossat fönstret! Krossat den konstiga tanken att lagar skulle vara viktigare än människoliv. Lagar ÄR JU GALET TILL för att skydda människor!

Mer vanlig hederlig medmänsklighet tack!!! Oavsett omständigheter...eller kanske, trots omständigheterna.

En vecka innehåller sju dagar. Vet ni, att på sju dagar kan man hinna med väääldigt mycket. Om man bara vill. Det fortsätter eka i mitt huvud....om man bara vill!...bara vill! Något jag tycker är fascinerande är just viljan. Har du bestämt dig för något, ställt dig in på det, för att du vill, ja, då är du nästintill ´unstoppable´

Jag bestämde mig för att jag klarar av att åka på 4 konferenser på 7 dagar. Jag är nu en liten bit närmare den känslan Gud hade när han skapade världen på 6 dagar. Eller, det var en kass liknelse, men det får gå ändå.
7 dagar
258mil
Sverige i fyra olika väderstreck.
Lappis i norr, Almedalen i öst, Gullbrannafestivalen i syd, Hönökonferensen i väst.

Ekot fortsätter i mitt huvud... "Om man bara vill". Innan någon tror att jag ligger på sjukhus måste jag ju tillägga att jag faktiskt klarade det. Allt jag pådragit mig är en förkylning och i den brutala värmen som råder så gör det inte så mycket!
Vi har farit land och rike runt med vår snygga Jesus For President-bil. Träffat så mycket härligt folk, så många intressanta möten, hållit i seminarier, varit uppe på tok för sent, åkt vidare på tok för tidigt. Vi har berättat och informerat om kampanjen Jesus For President så mycket att du kan väcka mig i sömnen och jag kan dra precis allt för dig med en gång Jag ställer mig själv frågan, är inte detta nått slags rekord? Enligt mig är det så i alla fall. Blir väl svårt för någon att motbevisa mig!

Många tankar har jag tänkt den här veckan som varit. Men den tanken jag gillar bäst är att så många kristna ungdomsförbund står bakom den här kampanjen. Varför? Jo, för att det handlar om Jesus. Om VEM han är, och om VAD han har att säga till var och en av oss. Vi har alltså 7 ungdomsförbund och 2 skolorganisationer som ställer sig bakom Jesus For President. Det är häftigt. Det gör denna ungdomskampanj till den största och bredaste ekumeniska satsningen som hänt i Sverige sen, ja, mannaminne. Detta är också något slags rekord, tänker jag.

 

En annan sak som slår mig är en intressant text jag läste i en bok. I ett stycke i boken tar författaren upp en situation kring en ekumenisk träff som skulle ske i en stad. Situationen innebar att pingstvännerna inte ville vara med i detta ekumeniska råd om ortodoxa kyrkan skulle vara med. Det slutar dock med att representanten från Pingstkyrkan går till denna träffen där den ortodoxa prästen gör följande. Han tar ett vitt pappersark. Ritar en stor ring på papperet. Han skriver ´Jesus´ i mitten. Sedan säger han att alla kyrkor finns i denna ringen, utspridda här och var. Det finns bara en möjlighet att närma sig varandra. Genom att närma sig Jesus som är i centrum, mitt i ringen. Det är så sant. Vi behöver närma oss själva kärnan, Jesus. Det är i vår tro på honom som Guds son, och honom som uppstånden vi alla är enade, om vi så är pingstvänner som ortodoxa. Det måste vara något slags rekord, konstaterar jag och stämplar ut för dagen.

Tidig morgon, min mobil är satt på alarm kl 04.30. Det ringer. Om jag ska kunna vakna en sån tidig morgon finns det absolut ingen anledning att ligga och dra mig i sängen. Upp upp upp!

Klockan är 06.30 och jag befinner mig utanför Filadelfiakyrkan i Stockholm och väntar in Eric Andersson, gatupastor i Filadelfiakyrkan, som också är med och jobbar med Jesus For President!

I högt tempo (LÄS fööör högt tempo) rullar vi vidare och är i Nynäshamn illa kvickt! Bråttom Bråttom! Efter en morgon som varit på tok för tidig, på tok för stressig och fylld med kalabalik så är vi plötsligt framme.... Vart undrar du? Jo, vi är framme i ett helt annat nötskal än det jag pratade om i förra blogginlägget. Vi är framme i Almedalen. Politikerns mecka i Visby, Gotland. Ett nötskal av jippon, tävling om vem som sticker ut mest, och vem som får mest uppmärksamhet!
Solen strålar, det är blå himmel och en fantastisk dag stundar. Jag är fylld av förväntan och nyfikenhet. Det är dags för Jesus For President att synas i mer än "kristna" kretsar. Många frågor fyller mitt sinne:
Hur kommer det tas emot?
Tycker folk vi är dumma i huvudet?
Är jag en idiot som gett mig in på detta?
Kommer det ändå vara uppskattat?
Gud, nu får du verkligen vara med oss!

Tillsammans med Dagen och Frälsningsarméns satsning (G) som i Gud ska Jesus For President ha seminarium kl 21 på kvällen. Några timmar innan stod vi på Donners Torg (LÄS stället där alla går). Med 7st plakat där det tydligt framgår hur Jesus sympatiserar med alla partier i riksdagen, samt ett gäng från Frälsningsarmén som spelar goa låtar, samt erbjudande att tvätta fötter på de som går förbi, räknar vi med att kunna sticka ut hakan ganska väl. Plakaten blev väldigt uppskattade. Mobilkameror flyger upp, det fotas överallt. Alla vill ha ett kort! Och tvätta fötter sedan. Man kan undra vem som vill göra det så publikt med flera tusen personer som går förbi. Men 10-15 personer ville med glädje få sina fötter tvättade. Framför "tvättstationen" står det ´Vår ledare tvättar fötter. Vad gör din?´

Carl Bildt hade vägarna förbi och på frågan om han ville tvätta sin fötter får vi tillbaka:
"Då har du ingen aning om vad du ger dig in på"

Stämningen är fantastisk och det är otroligt många som stannar till, läser plakaten, lyssnar på den muntra musiken och fascineras över idioterna som erbjuder säg att tvätta fötter. Men vet ni, jag är gärna en idiot! Flyers sätts i händerna på folk där en uppseendeväckande bild tar fokus och texten lyder "Hatad på deltid". På baksidas står det "Älskad på heltid" och mer information om hur man kan ta del av Jesus For President. Vi inbjuder givetvis till vårt seminarium som är några timmar senare. Och vilket seminarium det blev! Det var 56 personer där, vilket är oroligt många för ett evenemang i Almedalen (det är över 100st olika evenemang dagligen!!!) En oerhört intressant skara. Precis innan det ska börja kommer en tjej fram till mig, presenterar sig som vice ordf i Unga Humanister, och vill prata efter seminariet om möjligheterna till en debatt. I publiken finns alltså allt från UngHum och UngVänster till hängivna församlingsmedlemmar som älskar Jesus. Väldigt intressant skara!

Efter en lååång dag kan jag bara se tillbaka och tacka Gud, för att han verkligen var med oss! Allt vart så lyckat så det finns ingen annan än Gud som kan ha varit med. Det är även skönt att veta att trots att jag kan uppfattas som en idiot så är den idioten i alla fall älskad av Gud!

För väldigt många ungdomar är sommar lika med konferenser. Det finns en för alla. Det finns de som längtat hela året efter att få höra just sitt favoritband på någon musikfestival. Det finns de som sett fram emot att lyssna till just sin favoritpredikant. Sedan finns det givetvis de som sett fram emot att träffa alla sina konferenskompisar och förstås, kanske en blivande fru/man!

Hur eller hur så är konferenser något många av oss älskar. Tillsammans möter vi Gud, varandra, och får fylla på alla möjliga förråd inom oss. Det andliga, det mänskliga, det sociala och kanske till och med det fysiska om man orkar sig upp för att springa en runda på morgonen.

Nu när jag jobbar med Jesus For President så är vi ute på många konferenser. Vi har seminarier, monter och vill ju givetvis nå så många som möjligt. Något jag lärt mig är att vecka 27 (alltså just nu) är den vecka då precis ALLT händer. Jag kom hem från Lapplandsveckan igår, idag åker jag ut till Almedalsveckan på Gotland, och mot helgen blir det Gullbranna-Festivalen samt Hönökonferensen. Vore jätteroligt om ni alla kom och hälsade på mig och snacka lite.

Av alla konferenser tycker jag Lapplandsveckan är den charmigaste. Det är äkta norrländskt klimat, nästan midnattssol och gemenskap tar man på allvar. Sen är det ju förstås myggen då, som skulle vara det som drar ner betyget en aning. Dagarna är uppdelade i tre pass, de testar nämligen ett nytt upplägg i år, med det verkar fungera rätt bra. På kvällen blir det först möte kl 19 då alla generationer är samlade. Men till nattmötet kl 22 är det nästan bara ungdomar kvar. Men det är ju så det ska vara. Efter nattmötet som slutar någon gång innan midnatt kommer man ut från tältet och det är lika ljust som om det vore dag. Ungdomar strömmar in i nattcaféet där man tar sig något gott, snackar med vänner eller bekantar sig med nya. Den sköna stämningen är total och du skulle kunna sätta dig var som helst och trivas till max. Jag gillar det... Mycket! Efter den obligatoriska fikan i caféet börjar det intressanta husvagns-hänget. Eftersom man tappar allt grepp om vad tiden är så har man inga problem med att läggdags blir i snitt runt 3-4 på natten. Att hänga i en husvagn, spela spel, leka lekar, snacka och umgås, särskilt när man är trött, blir till en helt ny upplevelse. Sedan blir det ett nytt gäng, och en ny husvagn nästa natt.

På Lappis, som man säger, gjorde vi en skön graffitti-satsning tillsammans med Victor Egerbo, ungdomspastor Vetlanda. Nedan följer lite sköna bilder, och det kommer mer uppdateringar om vad som händer i veckan och de följande konferenserna.
Nästa ut: Almedalen, politikerveckan ute i Visby!