Idag firar kyrkan nyår! Vissa säger gott nytt kyrkoår men jag säger bara gott nytt år. Som jag sagt innan så är rytmerna vi lever i ofta viktiga markörer som är med och formar våra liv. Vi formas av mycket och ofta sker det ganska sakta och över lång tid. När vi väl ser det kan det vara svårt att ta det till sig. 

Jag är övertygad om att den kristnes yttersta lojalitet ligger hos Kristus. Där ligger också vår yttersta identitet. Ytterst sätt tillhör den kristne en ny Herre i ett nytt rike. "Vårt hemland är himlen" säger Paulus, Jesus och apostlarna predikar om "Guds rike", den tidiga kyrkan bekänner Kristus som Herre och inte kejsaren och utformar och lever en ny, annorlunda politik tillsammans. 

Därför är jag inte i första hand svensk. Jag har inte ens dubbla pass. Jag tillhör Guds rike. Jag råkar sedan vara född på en viss landmassa som kallas Sverige (men där jag bor nu har en gång varit Danmark...). För det mesta är det inga problem med att vara kristen och bo i Sverige. Men det är otroligt lätt att de två identiteterna blandas ihop! Läskigast blir det när nationer blir "kristna" och skall utföra Guds vilja på jorden. Det andra alternativet är att tron blir något som aldrig berör något annat än "det inre, andliga" i livet (alltså i motsats till det yttre, kroppsliga).  

Kyrkan är helig, annorlunda. Vi har en annorlunda Herre och tillhör ett annorlunda rike. Det är ett rike FÖR den här världen, men fungerar inte SOM den här världen. Dess gränser har inget slut. För mig blir högtiderna ett sätt att markera min tillhörighet till detta annorlunda rike. 

Eller som biskop i Sv.ky sa: "I kyrkan är dopet viktigare än passet."

...tar jag tillfället i akt att tipsa om två saker. 

I jul åker jag ut på julkonsertsturné med Bodekull Gospel and Jazz orchestra och Samuel Ljungbladh. Mellan den 15-19 december kommer vi till Karlshamn, Malmö, Ängelholm, Göteborg och Bankeryd. Samtidigt släpper vi vår tredje skiva, första med Samuel. Kolla in www.bgjo.se för mer info. 

Strax efter jul släpper jag tillsammans med min medbrottsling Tobias Herrström en liten samtalsguide till Didaché. Vi har under året arbetat med en nyöversättning av den antika skriften Didaché. Det är en text som är samtida med flera nytestamentliga skrifter. Den var med i diskussion om att komma med i vårt nya testament men ansågs vara lite fel genre. Vi tycker den är så bra och utmanande att vi ville sprida den till så många som möjligt. Därför släpper vi nu vår översättning tillsammans med en kort samtalsguide för att studera skriften i grupp. Till sommaren kommer sedan en större guide eller kommentar till skriften. 

Håll ögonen öppna på adlibris, kristenunderjord.wordpress.com och på min blogg, twitter och dylikt för mer info. 

Fred! 

Förberedelserna inför Domsöndagens predikan går in i sitt slutskede samtidigt som min stackars sons vattenkoppor har börjat spricka och kliar nu galet mycket. Be gärna en bön för honom och för alla sjuka barn och deras föräldrar. 

Domsöndagens tema "Kristi återkomst" är ingen lätt historia. Som alltid är det svårt att få budskapet att landa i vår vardag, kanske speciellt ett sånt här ämne som handlar om en händelse i framtiden. Eller? 

Som jag sagt tidigare finns det några böcker och författare/teologer som jag ofta återkommer till. Den här gången var det Olivier Cléments bok Källor som var till störst hjälp. Och främst Isak Syriern. Som några tankar inför Domsöndagen slänger jag här ut ett antal snodda citat från min predikan. Håll till godo!

”Gud är inte rättvis, han är mer än rättvis, oändligt mer. Han är vanvettig kärlek som aldrig upphör att stiga ned i vårt helvete för att åter resa oss upp.  Olivier Clément

”Liksom ett sandkorn inte väger lika mycket som ett stycke guld, väger inte kravet på en rättvis dom lika mycket hos Gud som hans barmhärtighet. I Jämförelse med Guds försyn och medlidande är köttets alla synder som en handfull sand i det väldiga havet. En flödande källa kan inte stoppas av en näve stoft, och Skaparens barmhärtighet kan inte besegras av de skapades illvilja.” Isak Syriern

”Skulle människan göra urvalet skulle domen blir obeskrivligt grym. Vi vet inte allt, och därför dömer vi fel. Framförallt ser vi inte våra egna mörka fläckar -utom när de dyker upp hos andra.”  Magnus Malm

”Du ska följa mig.” Kristus

”Det är absurt att tro att syndaren i helvetet är utan Guds kärlek. Kärleken har skänkts utan förbehåll. Men genom själva sin kraft verkar den på två vis. Den plågar syndarna på samma sätt som det kan ske här i världen att någon plågas av närvaron av en vän som han har svikit. Och den gör dem som har förblivit trogna lyckliga. Det är så som jag förstå helvetet plågor: som ånger.” Isak Syriern

Idag fick min son vattkoppor. Segt. Sitter nu i mörkret på hans rum o väntar på att han ska somna in. 

När de ringde från dagis idag så satt jag som bäst och förberedde inför nästa års gudstjänster. Vi följer kyrkoåret i kapellet sedan ett år tillbaka. Det är väldigt utmanande och givande på samma gång. 

Det är en fantastisk vila i att veta att det finns tid. Favoritämnet kommer att tas upp. Det finns tid för både gråten och skratten. Det finns tid att sörja dödligheten och synden i världen och i oss själva. Det finns tid att prisa Guds godhet. 

Jag har bara börjat att smaka på att leva i den rytm som kyrkans år erbjuder men gillar det skarpt! Idag satt jag och läste in mig på de stora kretsarna och skiftena men också de enskilda söndagarnas teman och texter. 

Nu väntar Domsöndagen och sedan firar kyrkan nyår. Vårt år börjar inte 1 januari med nyårslöften och champagne. Vårt nyår börjat med en röst som ropar i öknen, med ett löfte om en annorlunda kung som är på väg. Att följa med i kyrkoårets rytm är en politisk handling. Här säger vi nej till alla andra rytmer som kämpar om vår lojalitet. Vare sig det är "den heliga helgen", två års rytmen av stora fotbollsmästerskap eller hopplöshetens rytm som säger att allt är likadant och att inget kan förändras. Det är Kristus tillsammans med Gud och Anden leder historien framåt, inte Apple eller Reinfeldt (om någon trodde det...). 

Att följa kyrkoåret utmanar mig att tänka till på vad jag firar för högtider, vad jag prioriterar, vad jag lever för. För alla lever vi i en livsrytm vare sig vi vet det eller inte. 

”Kyrkoåret handlar inte om att följa vissa traditioner och ceremonier utan om att låta sitt eget liv påverkas av Kristus för att med det innersta och mest personliga förenas med honom och leva sitt liv tillsammans med honom.” Eriksson/Nilsson, 2003, Evangelieboken i gudstjänst och förkunnelse, Verbum.

"Visa mig innehållet i ditt kylskåp så ska jag berätta vem du är" brukar Uffe, kocken i kapellet säga. 

Kanske det stämmer. 

Men kanske skulle vi idag snarare säga; "Visa mig bokmärkesraden i din webbläsare så ska jag berätta vem du är." 

Och eftersom vi fortfarande håller på att lära känna varandra så kommer här några länkar till sidor jag hänger på: 

www.kristenunderjord.wordpress.com

Ett ställe jag bloggar på ibland tillsammans med fina syskon. Kanske en av de viktigaste sidorna i svensk kristenhet. 

www.kolportoren.se

Joachim Elsanders blogg är fylld av värme, allvar, ödmjukhet och intressanta diskussioner. 

www.lignell.wordpress.com

Min egen lilla blogg som Anna, min vän  i Köpenhamn läser. Inte ens min fru läser den. 

www.efskapellet.se

Gemenskapen där jag arbetar. 

www.dagen.se (och IKON såklart!!!)

Om du inte vet om denna sida så är frågan hur du hittade hit... 

www.ikonosation.se

Fina och billiga ikoner. 

www.slowtrack.wordpress.com

En litet band med fina människor...

www.bgjo.se

Ett stort band med fina människor...

www.marshill.org

En otroligt inspirerande församling i Grand Rapids Michigan. 

Och så facebook och twitter såklart! 

Kanske kan något av detta vara intressant och till hjälp eller glädje för någon. 

Vad surfar du ofta in på?

... då det känns som om man inte får något gjort, en sån dag har jag haft idag. Började på favoritfiket med kaffe, bön och predikoförberedelser. Sen var det husgruppsplanering med Maria och lunch. Men allvarligt talat, vad hände med timmarna mellan 11 och 15?! Galet vad fort det gick och vad lite jag fick gjort! Så är det ibland. 

Hämtade sonen på dagis, gött. Lekte i sandlådan på innergården, gött. Repade musik inför söndagens gudstjänst, gött. Och nu sitter jag här och berättar detta för er.

Men nog om mig, hur har er dag varit?

Alltid en utmaning att förbereda predikan. Brukar ofta se likadant ut. Jag börjar bra, fastnar, sitter fast, får något som liknar panik, gör plötsligt klart predikan och vill genast stryka allt och göra om, stoppar mig själv och lämnar den någon dag, går tillbaka till den och finputsar och sedan klar. 

Idag börjar vi alltså denna resa igen. Domsöndagen och temat är Kristi återkomst. 

Vad katten handlar det om?

Jag går till bön och böcker och till er. Här är texterna: 

Dan 7:9-10

Upp 20:11-21:5

Joh 5:22-30

Psaltarpsalm: Psaltaren 102:26-29

Vad tänker ni?!

(några av mina förberedelseböcker)

Idag har jag en go ledig fm. Lämnade J på dagis och stack hem igen. Nu sitter jag och lyssnar på Stighult och pillar med lite av varje. En skön start på veckan! 

Ikväll är det Öppen kyrka i kapellet. Öppen kyrka är en fantastisk samling av människor som startade för ca 5 år sedan. Några i gemenskapen ville göra något för ensamma och människor i utanförskap i Lund. Tanken väcktes att öppna kyrklokalen och fira julafton tillsammans. Första året var vi en blandad skara människor ifrån alla socialklasser, utbildningsnivå, nationaliteter, åldrar, alla trasiga men Guds avbilder. Detta fortsatte vi med och nu samlas vi varje måndag och åter tillsammans och firar en enkel mässa efteråt. Gemenskap kring matborden och Herrens bord. En skönare samling får man leta efter! Bor i Lund med omnejd så kom kl. 17.00! Käk för 30 kr och mässa vid 18.15. 

Men det är långt kvar till dess! Fram till dess ska jag fortsätta bara vara lite, kolla in vad som hänt i NFL, sjunga lite och kanske spela lite Madden på xboxet. 

Fred

(altartavlan i Maria Magdalena kyrka i Lund där EFS kapellet firar gtj)

Idag är jag ansvarig för gudstjänsten. Det innebär idag att jag är på plats tidigare, öppnar, finns tillhands, predikar och celebrerar den helige Herrens måltid. Idag är temat vårt evighetshopp, ett litet ämne man lätt tömmer ut på 20 min...

Vad är det egentligen vi hoppas på, vi som tillhör Jesus? Vad är ditt djupaste hopp i framtiden? Vad är ditt djupaste hopp här och nu? Hänger de två ihop? Varför? Varför inte? 

Idag är det söndagen efter alla helgons dag. En dag att sörja de som dött och vår egen dödlighet. Men det är också en dag då vi påminns om att vi inte är ensamma i vår kamp. Det finns många som gått före, som misslyckats och lidit men som döden inte besegrat. Som följt Kristus genom liv o död. 

Må du se vårt djupaste hopp och må du inse att du inte är ensam i varken liv eller död. 

Fred

Jag försöker att hitta rubriker som får er läsare att tänka; "Wow, intressant/utmanande/roligt/tänkvärt/lärvärt." Dock inser jag snabbt att jag inte är Carl Henrik Jaktlund eller Joachim Elsander. Därför skiter jag i det. Pallar inte sitta i 10 min bara för att hitta en rubrik som endera bara blir ok eller överpretentiös (som rubriken till detta inlägg). 

Jag är nyss hemkommen från en fyra dagars retreat utanför Rättvik, på Berget och St Davidsgården. Jag har varit på retreat innan men är ingen van retreat:are. Har dock länge velat finna en rytm där jag kan åka iväg någon gång per år. Nu öppnade sig möjligheten att sticka iväg och jag tog den. Jag vet att man inte skall göra reklam men åk till Berget om du inte upplevt det! Tystnad, mässa, tidebön, sakramental tillbedjan, vägledning, St Sigfrids boklåda, ikonerna, sångerna... Ahhhhhaaaaahhh....

(St Dominicus kapell)

Mest tid spenderade jag i det katolska kapellet, St Dominicus kapell. Jag vet inte hur man ska beskriva det men närvaron var tät. Jag vet inte varför men jag upplevde en väldig närvaro. I tystnaden talade verkligen Gud. Och det behövde jag verkligen! Jag avundas de som har 5 års planer för sina liv. Jag känner mig ofta lost. Jag behöver höra Guds röst ofta. Jag får sällan solklara svar men bara att veta att Kristus talar till mig är ofta tröst nog.

Och så var de det där med sakramental tillbedjan... Varje morgon sitter syster Veronica och flera andra i tyst tillbedjan inför sakramenten, Kristus själv under brödets gestalt. Jag har aldrig lagt ner tid på att fundera på när eller hur lite torrt bröd och vin blir Kristus själv. Jag har alltid sett nattvardens mysterium i mer konkreta termer. Måltiden som en försoningsmåltid där församlingen tillsammans gestaltar en ny ekonomi där resurserna fördelas så att alla har (ja, jag har läst Yoder...). Där ligger fokuset i min syn på den heliga Herrens måltid. Nu satt jag där i 45 min i tystnad och jag kunde inte låta bli att tänka: "Har jag nu suttit i 45 min och tittat på en torr brödbit?" Svaret blev ja. Samtidigt var det något mer, något annat, något jag inte kunde förklara. Så jag nöjde mig med att konstatera att detta är och förblir ett mysterium. Tänk vad skönt att få vila i det!

Fred!

Hej kära IKON-läsare!

Vem är jag? Endera blir man pretentiös, flummig eller osann när man skall svara på den frågan, i alla fall jag. Jag är så mycket mer än mitt namn, ålder, civilstatus eller yrke. Och säger jag att min djupaste identitet ligger i att jag är förenad med Gud i Kristus låter jag bara skum. Men vi gör såhär, jag skriver lite basfakta nu så får vi se om vi kan lära känna varandra bättre den här månaden. Deal?

Jag vill börja med att påpeka att det jag kommer att dela här är MINA tankar (förutom de jag snor såklart) och mitt liv. Jag är vigd till präst i Svenska kyrkan för tjänst inom EFS (evangeliska fosterlands stiftelsen). Det innebär att jag inte bara representerar mig själv utan även den kyrka jag är vigd till tjänst i. Därför är det viktigt att poängtera att jag skriver på den här bloggen som Kristoffer i första hand, inte som präst. 

Med det sagt så ska det bli kul att inbjuda er in i mitt liv och min vardag! Jag är 28 år, arbetar i EFS kapellet i Lund och i EFS Betania i Staffanstorp. Jag är gift med Charlotte och vi har en son. Jag bor i Lund och har gjort så i mer än 11 år.  

Jag är precis hemkommen från en fyra dagars retreat på Berget utanför Rättvik. Det är en plats jag gärna återvänder till! I tystnaden hörde jag verkligen Gud! I ikonerna såg jag och blev sedd! Men mer om det en annan dag!

Fred!