Sitter på ett tåg på väg mot Lund som, inte alltför oväntat, står still.

Flyttade till Växjö i söndagskväll. Det började bra; lyckades på ett märkligt och halvt mirakulöst sätt få skjuts från stationen till lägenheten och väskbärhjälp uppför alla trappor. Och så har det fortsatt. Min lägenhet är jättefin, det tar en kvart att gå till redaktionen, högst fem minuter till gågatan, tre till stadsbiblioteket. Det hänger vackra ljusdekorationer runt hela den snötäckta staden. Jag trivdes på min lilla featureredaktion på en gång. De är både trevliga och duktiga och låter mig göra intressanta jobb. Känns som om att tidningen är tillräckligt stor för att kunna göra bra saker, men min redaktion är tillräckligt liten för att integrera och behöva mig. Till nästa veckas lördagsbilaga har jag gjort etta-storyn, till bilagan två veckor senare ska jag göra hela temat på fem och en halv sidor. Så himla roligt. Jag har dessutom hittat en liten hemgrupp och nästa vecka kommer Emma och hälsar på.

Somnar med ett långsamt klappande hjärta och när jag är vaken har jag ro i magen. På väg till jobbet varvar jag den ständiga bönen Gud, beskydda mig, håll mig hjärta ömt men hårt med tacksamma böner över en vecka i frid och adrenalin.