Martin fick vara Jonas, Dan fick vara Ulf, Sofie E fick vara Mailn och jag fick vara Jenny.  Vi var alla överrens om att det var hårfärgerna som bestämde vem av bandmedlemmarna som man fick vara.  Tillsammans så sjöng och dansade vi i timmar till sånger som "Apppy najon" och "It a bitifi la". Ja, jag tror att det var ungefär så vi sjöng när vi mimade till en av världsens största popgrupper, Ace of Base.

Första gången jag träffade Jenny var i en kyrka utanför Göteborg. Hon var där en kväll när jag skulle spela. Efter konserten pratade vi och sen dess har vi jobbat tillsammans. Vi har skrivit musik ihop, varit ute och gigat och druckit te. Jag har lärt mig väldigt mycket av Jenny. Hon har varit lite som en mentor för mig. En mentor och en vän.  Om du inte redan känner Jenny så skulle jag vilja tipsa om hennes självbiografi  "Vinna hela välrden". En bok om livet som popstjärna, tomhet, trasighet och  Guds fantastiska ingripanden och helanden. 

Den 13 oktober släpper Jenny sin första soloplatta. Det är skiva som vi har jobbat med under väldigt lång tid och som bär ungefär samma berättelse som hennes bok. Inom några dagar så kommer hennes andra singel "Gotta go" att släppas på soptfy och itunes. Undertiden så kan man provlyssna på youtube eller på www.jennyberggren.com

Enjoy!