Har nog aldrig varit med om en så intensiv debatt här på bloggen, som efter bloggposten om Holger Nilssons planer på bokbål av Jonas Gardells böcker. Tack till alla er som varit med och tyckt till! Fortsätt gärna samtalet.
Andra intressanta kommentarstrådar i ämnet finns bland annat HÄR och HÄR.
Några av er har frågat var man kan läsa IKON1931:s reportage med Holger Nilsson från februarinumret. Den finns publicerad av Dagen HÄR. Jag vet inte om det bara är prenumeranter som kan se den, men jag passar även på att slänga in texten direkt i bloggposten. Håll till godo.
Holger räknar ner

I ett avkristnat land kämpar han en ensam kamp mot klockan. Holger Nilsson ser sig själv lite som Bibelns Noa - en budbärare innan floden kommer. Efter tjugosex år och drygt tusen publicerade texter fortsätter han allt mer frenetiskt att basunera ut sitt budskap om jordens undergång och Jesus återkomst.
Tåget glider in på stationen i Vetlanda strax före tolv. Senaste numret av tidskriften Flammor i väskan. Tidningen inleder med att konstatera att "Undergångsstämning sprider sig". Året på allas läppar är 2012. Mayaindianernas undergångsår.
Tidningen beskriver den aktuella biofilmen 2012 varvat med bibelord och Nasa-rapporter om hur solstormar kan slå ut stora delar av västvärlden. Bläddrar man framåt följer tidstecken från Israel och varningsklockor för en kommande antikrist.
På perrongen verkar dock allt lugnt. Ingen antikrist, men heller ingen redaktör för tidningen Flammor. Telefonsvararen meddelar att Holger Nilsson är på ärende och återkommer tio över tolv. Men så dyker han upp.
Mössa, svart jacka och ett stort leende. Vi åker i den lilla bilen genom samhället. Snötäckta gator i Vetlanda. I utkanten av ett industriområde ligger Holgers lilla hus tillika högkvarteret för den profetiska tidskriften Flammor.
Redaktören skriver i princip allt själv. Ett tusental artiklar har det blivit sedan starten 1983. Då, för drygt tjugosex år sedan, pratades det ofta i kyrkorna om den sista tiden och Jesus återkomst. Sedan dess har de flesta tystnat. Men inte Holger.
- För tjugo, trettio år sedan var det fullt naturligt att tala om det här. Det är sjukt att det blivit så tyst. Vi har ju aldrig varit närmare Jesus återkomst, det kan ingen förneka. Den här förkunnelsen borde ju bara stiga och stiga, utropar Holger Nilsson från sitt köksbord i villan.
Han berättar exalterat om hur Jesus återkomst är Nya testamentets största ämne, omtalat hela 319 gånger.
- Jag tror inte att Gud hade gett så stort utrymme för denna sak om det inte varit av yttersta vikt. Jag har alla argument på min sida, så du ska veta att jag är övertygad, konstaterar redaktören.
Telefonen ringer. Holger smiter ut till arbetsrummet. En prenumerant har inte fått sin tidning och Holger skriver ner adressen. Det är bråda dagar nu. Senaste numret av Flammor kom ut i förrgår och telefonen går varm. Under två knappa timmar avbryts intervjun sex gånger av telefonsamtal.
- Folk är så intresserade av det här. Det ringer och ringer, konstaterar Holger stolt.
Men faktum kvarstår. Utanför det lilla huset i Vetlanda med de ringande telefonerna är det ganska tyst om Jesus återkomst och den yttersta tiden. Varför?
Många skulle kanske förklara tystnaden som ett taktikbyte av kyrkan. Det tidigare så vanliga talet om att ständigt vara redo, hålla sig på mattan om Jesus skulle komma tillbaka, brände människor. Skrämde bort dem.
Säkrast att tona ner domedagsförkunnelsen. Dessutom säger ju Jesus själv att ingen utom Fadern vet dagen eller stunden. Onödigt att hålla på att spekulera. Eller?
Holger håller inte med. Inte alls. Han känner igen resonemanget och ser det som bortförklaringar från kristna som inte vill ta sitt ansvar att sprida budskapet om Jesus återkomst.
- Det är som Jesus säger "De blev alla sömniga". Det var profetiskt förutsagt, nu har den sömnaktigheten kommit över hela kristenheten.
- De klamrar sig fast vid det där bibelstället från Matteusvangeliet 24:36 om att "ingen vet dagen eller stunden". Men det är ett väldigt slarvigt hanterande av Bibeln. Jesus talar egentligen om den yttersta domen, inte om sin egen återkomst. Å, vad jag skulle vilja hålla bibelstudium för alla dessa människor. Du skulle göra hela tidningen om det här. Efter ett par årtiondens tystnad finns så otroligt mycket att säga!
Rösten är exalterad. Holger knackar högerhanden i köksbordet, för att om möjligt förstärka orden ytterligare. Det råder ingen tvekan om att han brinner för det han talar om. Han vill inte kalla sig domedagsprofet. Samtidigt är kanske Holger Nilsson det närmaste domedagsprofet man kommer i Sverige. Han har inget plakat med orden "Vänd om, slutet är nära" som i de amerikanska undergångsfilmerna.
Men budskapet är detsamma. Om än något mer hoppfullt.
- Mitt budskap är ett ljust budskap. Det är ju något fantastiskt att Jesus ska komma tillbaka och det måste vi kristna berätta om. Annars lämnar vi människorna med allt det negativa de hör i medierna. Vi måste berätta. Nu går folk till spågummor i stället för att få reda på vad som ska hända.
Det ringer igen. Denna gång på dörrklockan. Holger springer ut och öppnar. En bekant vill ge gåvoprenumerationer av Flammor till sina barn.
- Det är inte jag som är domedagsprofet, konstaterar han när han kommit tillbaka.
- Här har du de riktiga domedagsprofeterna, fortsätter han och går fram till en hylla med urklipp från olika tidningar.
"Domedagen är nära". Krigsrubrik över ett helt uppslag i Expressen. Samma